Språklagstiftningar inom våra grannspråk
I Norge finns två officiella varianter av norska; bokmål och nynorsk. Orsaken till det har vi redan avklarat, men vilka lagar som gäller kring de två varianterna är en annan historia. Det finns en norsk lag som heter ”mållova”, en lag som bestämmer vilka rättigheter som finns kring norskvarianterna. Enligt mållova har båda bokmål och nynorsk samma officiella status och de ska ses som jämställda. Det innebär t.ex. att du kan kommunicera med statliga myndigheter oavsett vilken variant du använder och det är din rätt. I norska skolan finns också regler och de kan man läsa om i ”opplæringslova”, som översatt blir “utbildningslagen”. Denna lag säger att Norges kommuner själva har rätt att bestämma vilken språkvariant dess skolor ska ha, men det gäller bara skriftspråk (alltså läsa och skriva) och det gäller bara fram till åttonde klass. Muntligt väljer du själv, både som lärare och elev, från början om du pratar bokmål eller nynorsk. Så, som norsk elev kan du alltså gå i en skola där man skriver på bokmål fram till åttan och därefter har du rätt att byta till nynorsk som skriftspråk. Detta system innebär ständiga diskussioner i Norge, eftersom det innebär att alla statliga dokument och alla läromedel inom skolan måste finnas på både bokmål och nynorsk. Även om det känns rättvist är det också många som tycker det blir onödigt dyrt.
I Danmark är danska officiellt språk. Men danska är också ett starkt språk på både Grönland och Färöarna. Grönland är en del av Danmark men har självstyre, vilket innebär att de har rätt att bestämma vissa saker själva. Deras språk, grönländskan, har tidigare haft en svag ställning jämfört med danskan. Därför är danskan stor och eleverna lär sig det i skolan. Men enligt lagen ”Lov om Grønlands Selvstyre” är det faktiskt Grönländska som ensamt är officiellt språk. Man jobbar mycket med att rädda det inhemska språket på Grönland. Även Färöarna är en del av Danmark som har självstyre. Där ser dock lagen annorlunda ut. ”Lov om Færøernes Hjemmestyre” säger att färöiska är huvudspråk, men att danska ska läras väl i skolan och att det ska kunna användas i offentliga sammanhang.
Oss nordiska länder emellan finns också bestämmelser. Tillsammans har Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island en överenskommelse som kallas Nordiska språkkonventionen. Nedan finns en länk till en video som förklarar vad den innebär.
